Dagens feminism för en sextiotalist

Först och främst så anser jag att alla människor har samma värde oavsett hudfärg, kön, tillhörighet, religon och så vidare. Så alla sådana kommentarer kan vi lämna därhän.

Detta är mina tankar och funderingar och en ständigt pågående process.

Den mjuka mannen – Velourmannen

Jag är född i slutet av 60-talet och följaktligen uppväxt under 70 och 80-talet. Jag har sett Staffan Westerbergs barnprogram Vilse i pannkakan och överlevt. Redan då var feminismen en del av vardagen. Velourmannen eller velourpappan var ett begrepp som, då i mina ögon, var helt normalt. Att en man skulle kunna bejaka sina mjuka sidor och vara delaktig i hushållet var inget konstigt. De traditionella könsrollerna hade redan då spelat ut sin rätt. Jag och min syster fick exakt samma sysslor av mina föräldrar att hjälpa till med. Det var ingen skillnad på det sättet. Visst, jag lekte med bilar och min syster med dockor, men jag lekte även med hennes dockor och hon med mina bilar. Det var inget konstigt. Det var naturligt. Detta är min uppväxt. Så är detta feminism så är det för mig är helt logisk och naturlig.

Annons

Feminismen är ett egenansvar

När jag idag läser en del inlägg i den dagliga debatten så har jag svårt att förstå det flum som kommuniceras ifrån feministiska anhängare. Givetvis är inte allt flum. Finns massor med vettiga idéer och förslag med. Det hårdare klimatet och en del rent militanta grenar av feminismen har gjort att jag har svårare och svårare att se mig som feminist. Jag är dock fullständigt medveten om att jag har ett egenansvar i att främja jämlikhet mellan könen, men vägen dit kanske jag inte är helt överens om alla lösningar som presenteras i media och i olika debatter. Men mitt egenansvar kommer jag alltid att ta.

Så utvecklingen av feminismen är, för mig, på väg åt fel håll. Det kanske är en nödvändighet för jämlikheten inte går fort nog.

Är humanismen lösningen?

Humanismen har blivit en lättare del för mig att ta till mig som ett generellt begrepp på likvärdighet, Feminismen har blivit mer och mer ett slagord mot män. Och för mig handlar inte lika värde om för eller emot någon. Det är för mig ologiskt.
Att det behövs förändringar i vårt samhälle i Sverige är helt klart för mig. Alla i Sverige ska ha samma värde oavsett vad. Givetvis behövs förändringar i världen i stort, men jag utgår från att vi måste sopa rent utanför vår egen dörr först.
Detta är humanism för mig. Feminismen har blivit kampen för att förtrycka mannen istället för att jobba för jämlikhet. Sen är det kanske så att vi män behöver förtryckas för att kvinnorna ska bli jämlika men det är för mig, återigen, ologiskt.

Humanismen idag ska kanske inte förväxlas med vad humanismen stod för historisk. Ursprunget kom utifrån människans överlägsenhet över djuret. Dagens humanism är inte riktigt så illa skruvad. Tack och lov. Utvecklingen går framåt även inom humanismen genom århundradena.

Feminismen vs biologin

Att det är en särskiljning inom könsrollerna utifrån ett genusperspektiv håller jag med om. Genusdiskussionerna kom igång redan under 80-talet och mycket av det håller jag med om. Men när man går in på biologiska delar som att män inte kan amma eller föda barn och därför inte kan ses som äkta feminister så tappar man mig. Ja, jag vet att det är en ytterlighet, men det är just ytterligheterna som är det som fastnar  i folks medvetande och blir det som fokus läggs på. Den diskussionen är en, i mina ögon, en ickediskussion. Män kan inte heller föda barn rent biologiskt. Om man nu inte heter Thomas Beatie ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Beatie) och lever som man efter en könskorrigering.

Feminism – Lika villkor

Feminism för mig är att alla ska kunna leva och verka på lika villkor och ha samma förutsättningar i livet och i  samhället.
Bra så? Ja, i teorin. I praktiken då? Nej!

Bara en sådan sak att musikfestivaler ställs in för det begås ”för många övergrepp”. Är inte ett övergrepp för mycket? Jag åker på en hel del konserter och festivaler men Bråvalla är inte en av de jag besöker så jag har ingen egen åsikt utifrån mina upplevelser om vad och hur det är på den festivalen.
Är lösningen att ha en festival endast för kvinnor? Ja, kanske. Får det de män som begår övergrepp att bete sig som folk så absolut. Dock tror jag inte att det kommer bli resultatet. De som begår övergrepp har redan en taskig syn på kvinnor och en festival endast för kvinnor kommer säkert ge mer bränsle på deras ensamma hjärncell och ge föda till ett ännu mer snedvridet synsätt på kvinnor.

Frågor inför framtiden

  • Får jag som man plats i dagens feminism eller det är förbjudet område för oss män?
  • Är feminismen en yta där endast kvinnor får föra fram sin talan?

Sammanfattning

Humanism är min livssyn och feminismen är verktyget för att uppnå ett humanistiskt samhälle. När feminismen inte behövs längre har vi uppnått ett humanistiskt samhälle.

Annons
Redo För din dejt? Viagra Cialis Levitra

Leave a Comment: