Dörrhål, rulltrappor och tågdörrar – Hur tänkte du nu?

Jag är kanske en gnällig jäkel, men…

Dörrhål är inget bra ställe att stanna på. Definitivt inte när det är ett dörrhål till en butik, järnvägsstation eller liknande. Liksom hur tänker folk? Jag går in, stannar precis i dörrhålet eller precis innanför för då vet jag att det är jag som kontrollerar alla andras värld. Sen om någon lite lätt försöker tränga sig förbi med ett ”förlåt” så ser personen antingen förvånad eller ännu värre förnärmad ut. Precis som att du ser väl att jag står här!
Jag har full förståelse att man måste bromsa upp och kolla av läget när man kommer in i en byggnad som man aldrig varit i. Men ta då ett steg åt sidan så inte alla vi andra som också vill komma in/ut har en möjlighet till det.

Skånes pendlare behöver läsa detta

Ett annat dörrhål som ställer till mycket bekymmer är det som finns på tåg! Speciellt pendlare i Skåne har en viss förmåga att tänka tvärtom liksom.
”Fan vad bra. Det är 30 pers på väg ut. Det innebär att det finns 30 lediga stolar. Minst! Så om jag trycker mig in samtidigt som alla andra försöker ta sig av tåget så får jag garanterat en sittplats!”
Här är inte bara en utan två tankevurpor. Den första är att det är mycket lättare att komma in på ett tåg om alla andra får gå av först. Det går snabbare som helhet i logistiken liksom. Och logiken!
Den andra tankevurpan är att en person som trycker sig in står garanterat långt fram. Till och med allra först för att ta sig in på tåget. Det innebär att om du inte försöker trycka dig in utan står duktigt kvar tills alla kommit av så är du fortfarande först i kön på att komma på tåget. Och då oftast mitt framför dörrarna så alla måste gå runt dig och det tar längre tid för alla att komma av. Vilket motverkar ditt egoistiska syfte när det gäller att komma snabbt på.
Visst… Risken finns att det går på folk på andra halvan av just mitt dörrhål på tåget och du kanske inte kommer in först och får tillgång till alla 30 stolarna… Men ändå… Skärp dig!

Hur hanterar jag nu detta dörrhålsproblem?

Lite beroende på situation och hur mycket tid jag har. Och vilket humör jag är på. Men jag har ett gäng dumma kommentarer som jag gärna fyrar av. Speciellt efter jag gått rätt in i personen.
De som stannar precis på tröskeln brukar får en kommentar som
”Oj, du stannade verkligen här? Precis här där alla måste passera? För att du kände det var dags att få folk att stanna upp och rätta sig efter dig! Snyggt! Helt plötsligt blev du den som styr denna lilla del av världen!”

Äntligen ensamDe flesta tittar på mig som jag kom från månen. Vilket jag kan förstå. Jag ser ut som en slusk med mitt långa hår. Skägg. Oftast en svart t-shirt med något rockband på. Det som är mest förvånande är att de inte verkar förstå vad jag säger. Kan vara min skånska dialekt som är förvirrande. Dock så befinner vi oss i Skåne för det mesta när detta händer mig. För det vanligaste svaret jag får är nämligen ”Va?”. Då är jag snäll och upprepar mig. Då brukar jag få ett ”Men…” och sen ramlar 5-öringen ner. De tittar upp och ser runt om sig. Och de flyttar sig. För nu är det ju inte bara den personen som står i dörrhålet och stoppar upp. Det är ju jag med. Och oftast ett gäng folk på båda sidorna om det berömda dörrhålet. De flesta ser lite förlägna ut och då vill jag bara klappa dem på huvudet och säga ”Duktig!” men det vet jag att jag inte får. Det är tydligen en härskarteknik. Fast jag ser det som beröm och bekräftelse av personen som fått en uppenbarelse att resten av världen inte inrättar sig efter den. Men men… Jag kan med vara duktig så jag fnyser bara lite föraktfullt och ger dem en blick som skulle kunna döda en kattunge på 4 sekunder blankt. Så som man tydligen ska göra i vårt samhälle.

Taktiken är att förvirra

Dörrhål till tåg hanterar jag lite annorlunda. Antingen så låtsas jag som jag inte ser dem och bara går rakt på den som försöker tränga sig på. Jag är inte liten. Så de flesta brukar få sig en rejäl törn och sedan backa rätt snabbt. Framförallt är det mot yngre jag kör den taktiken.
Lite äldre personer föredrar jag att prata med. Denna variant är klart förvirrande för den person som försöker tränga sig på. Jag tvärstannar. Säger något i stil med ”Men tjena! Det är ju du! Det var inte igår!” Här brukar personen hejda sig och titta på mig. Jag fortsätter såklart framåt och personen brukar då backa utåt. Och jag fortsätter med floskler som ”Är det inte du som var på fest hos Bengt…Nä vänta… Det var inte hos Bengt… Det var hos han… Vad heter han nu…” Här börjar personen leta i sitt minne om vi har träffats innan. Det som händer samtidigt är att alla hinner lämna tåget. Folk börjar gå på. Och personen som jag pratar med står kvar på perrongen med mig. När jag känner att jag nått mitt mål så brukar jag avsluta med…. ”Nä, nu vet jag var vi setts innan! Du är den jäkeln som alltid försöker tränga dig på tåget innan folk kommit av! Jaja, nu så lär du vara sist på den här gången. Hoppas du lärt dig något. Ha en underbar dag.” Sen går jag. Konstigt nog så har jag fortfarande inte blivit nedslagen eller bespottad. Inte ens svordomar har jag hört. Tror det beror på mitt ”Ha en underbar dag”. För det har jag lärt mig, man ska vara vänlig mot sina medmänniskor.
Annons
Redo För din dejt? Viagra Cialis Levitra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *